En vän till mig skrev ett blogginlägg, om hur man ibland kan få dåligt samvete när man klagar på småsaker i sitt liv. Att man nästan inte får klaga på något, såvida man inte har det som barnen i sönderbombade länder har det.
Enligt mig, så är det där faktiskt hur fel som helst. Eller, kanske inte jättefel. Men bara för att vissa, kanske väldigt många, har det sämre än en själv, så får man inte klaga på något?
Jag klagar ofta och mycket på onödiga saker. Onödiga saker som, "Usch, hur ser jag ut i håret egentligen? Vi har alldeles för mycket läxor! Ååh, pappa bara tjatar på mig hela tiden". Men bara för att jag inte föddes i Afrika, mitt hemland blev sönderbombat, och mina föräldrar och syskon dog, så ska jag skämmas när jag klagar på småsaker? Eller?
Okej, jag vet. Det är jättesynd om alla som är fattiga, de som inte har någon som tar hand om dem, de som får kämpa för att få minsta lilla brödbit att äta. Och vi svenskar är jättebortskämda jämfört med dom. Om jag hade haft pengar, så hade jag mer än gärna hjälpt stackarna. Men tyvärr, så är jag alldeles för bortskämd för att ge bort mitt barnbidrag, som jag istället lägger på kläder och godis.
Är det här verkligen fel?
Jag tror inte att jag tycker det. Man kan se på det ungefär som man ser på naturen. Eller hur, vi tycker ju inte det är lika hemskt när t.ex en katt dödar en råtta. Bara för att det är kul. Det är ju egentligen helt sjukt! Och det är ju inte bara katter som gör så, hela naturen dödar och får varandra att lida, bara för att de har lust med det. Visst, de dödar ju inte bara för att skojs skull, utan för att överleva.
Och nej, det här är ju egentligen inte riktigt samma sak, men man kan ju tänka sig in i det. Tänk om det är såhär det är meningen att det ska vara? Ni som tror på gud, det kanske var såhär han tänkte sig att världen skulle gå till. Ni som tror på ödet, det kanske var såhär ödet var. Ni som inte tror på något, ja, det bara är såhär det är, helt enkelt.

Jag tror ialf att det kommer vara såhär i evigheter, inget kommer kunna ändra på det.
Människan är självisk, och så är det.