Jimi är nice, nice som fan.

Ny bloggdesign, hej och välkommen!

... eller?

Jag kollade precis igenom en väns blogg, och naturligtvis så hittar man ett hat-inlägg om alla hjärtans dag.
Varför har det blivit såhär egentligen?
Någon person för länge sen ville hitta ett sätt att hylla kärleken på, och kommer då på alla hjärtans dag.
En underbar dag egentligen, men naturligtvis så kommer alla på ett sätt att klaga på den här dagen också.
Visst, det är väl inte så kul för alla singlar här i världen.
Men samtidigt, vem säger att det endast är för par-kärlek.
Det är ju för all kärlek som finns, den kärlek man känner för en pojkvän/flickvän, en kompis, en förälder, ett syskon, en släkting, ett husdjur, en sport. Ja, för verkligen all kärlek.
Så varför klaga?
För det tror jag nog inte det finns så många, som verkligen inte känner någon kärlek som helst, för absolut ingenting.
Kärleken finns alltid där, för nånting. Det kanske är en jättefin lampa du har i ditt rum. Eller en särskild maträtt du tycker om lite extra.
Så sitt inte bara och deppa, för att du tror att du inte är älskad, eller har någon/något att älska.
För det är fel, det finns alltid något.
Och det är just de sakerna som vi ska tänka på lite mer en sån här dag!
Eller hur?
Jag säger bara...

HURRA FÖR KÄRLEKEN!

Jag börjar bli trött på att anstränga mig,

När du ändå aldrig låter mig betyda något.

Jag börjar bli trött på att anstränga mig,

När du ändå inte bryr dig.

Jag börjar bli trött på att anstränga mig,

När du ändå aldrig anstränger dig för mig.

Varför inte försöka förstå.  

Att förstå att du faktiskt sårar.

Du låter mig inte komma nära, du låter mig inte vara nära.

Du bryr dig inte, du ser inte.

Jag vill ju vara nära. Allt jag vill är att vara nära.

Men det är svårt.

Det är alltid dem, dina dem.

Aldrig jag. Det är bara dem.

Dikt skriven av; Mig.

En dikt som faktiskt är tillägnad en av mina vänner.
En som jag trodde jag en av de allra bästa.

Men som inte brydde sig ett skit. Tyvärr.

Den finns överallt.
Springer på dig när du minst anar det, så ofta den kan.
Den kan till och med komma förbi när du ligger och sover, när du är på fest.
Ja, kanske när du är så fruktansvärt upptagen som när du har sex.
Det jag pratar om är det där som kallas för stress.
Stress, stress, stress..
Lika många gånger som du kan bli stressad, lika många sätt finns det att bli stressad för.
Kärlek, skolan, jobbet, vänner, familjen, städning, ja, nästan allt kan man bli stressad för.
Just nu känns det som att jag har allt det där på mig.
Kärlek är skitjobbigt, egentligen har jag inget att bli stressad för där, men, kärlek är ju kärlek.
Skolan. Sjukt mycket läxor just nu, hatar det. Massor av press på sig. Hela tiden.
Jobb. Har inget jobb, men det känns som att jag måste skaffa ett snabbt. NU. Usch.
Vänner. När man har så himla mycket läxor, måste man göra dem, och då har man ingen tid över till vänner.
Familjen. Jag bor ju inte hemma längre. Så jag hinner knappt aldrig träffa min käre far, helt hopplöst.
Och att städa. När man inte bor hemma blir allting så himla mycket jobbigare.
Man måste städa, tvätta, diska och vattna blommor och en jävla massa annat. Laga mat t.ex. Något av det jobbigaste som finns.
Då är det jävligt skönt att bara sätta sig ner och lyssna på musik.

Fort så fort kom du in i mitt liv

Alldeles för fort för mig

Alldeles för fort för dig

Ganska fort, men lite långsammare ska du snart också ut ur mitt liv igen

När jag gråtit mina allra sista tårar för dig

När jag drömt mina allra sista bilder om dig

När jag tänkt mina allra sista tankar om dig

Då ska du vara borta, långt borta

Så långt borta som behövs

För att jag ska kunna leva igen

Leva sådär som jag vill leva

Leva som om nästa dag skulle vara den allra sista

Leva som så att man hela tiden kan säga

Tänk vad tiden går snabbt när man har roligt

Så att livet, som varit så underbart

Skulle kännas så kort som ett enda litet andetag