Förhållanden. Kärlek.
Något som alla andra tycker är underbart, och som de inte kan klara sig utan.
Något som jag numera äcklas av, när det gäller mig själv.
Enligt mig så håller ändå aldrig.
Förutom kanske, 1 gång på miljonen.
Resten av alla förhållanden är slut efter några månader.
Ni tänker, men vaddå, jag känner jättemånga som har föräldrar som fortfarande är ihop?
Ja visst, men de håller bara ihop för att de inte orkar leta efter någon annan, eller av kärlek för barnen.
Hej, jag drar alla över ett streck, men jag orkar tyvärr inte bry mig just nu.
Kärlek är skit, för det finns ändå inget äkta.
Den enda äkta kärleken finns i våra drömmar, eller i filmer.
Det händer aldrig i verkligheten.
Åh. Men.
Jag vill skriva "ge mig lite sex så blir jag glad", men det kan jag inte.
För så är det inte.
Hur mycket jag än "vill" vara en känslokall idiot som inte bryr sig om nånting, så funkar det inte.

Jag är också människa, och jag hatar det.