Aw. Tredje, sista men inte det minsta inlägget för idag!
Och i det ska jag skriva om min bästa vän som heter Madeleine Romin.
Om man vill vara lite tetig så kan man kalla henne för Maddelän eller Made,
för det tycker hon inte om.
Och just nu så är jag på tet-humör, så hon får heta Made nu.
Som sagt, så är Made min bästa vän.
Den filuren har jag känt i ungefär tre år, men hon är ändå den som känner mig allra bäst.
Hon får mig alltid på bra humör,
får mig att skratta det där fula skrattet hela tiden.
Eller vad säger jag, skrattet? De fula SKRATTEN.
Riktigt hemska, riktigt höga, riktigt fula skratt, som antingen får folk i närheten att skratta eller känna obehag.
Jag kan beskriva de där skratten lite.
I början blir det liksom ett slags hyperventilerande, jag flämtar som en hund som sprungit flera mil.
Sen ibland, så går det upp en "ton" hur högt som helst, medans jag flämtar.
Sen blir det, jag kan försöka visa: "haha, hiiih, haha, hiiih, haha, hiiih, haha, hiiih..."
Och så kan det fortsätta, precis likadant i ngn minut eller så.
Men ibland byter jag ut det där "hiiih":et mot ett grisljud istället.
Nä, men jag tror ni fattar, hemskt är vad det är.
Men det roar ju oftast andra ialf.
Ja. Ganska ofta ialf.
Ibland...
Eller jo.
Haha!
Jamen, vad ska jag skriva mer om Made nu då?
Äsch, jag tror det räcker med att säga att hon är min allra bästa vän,
och att jag är paxad av henne på fredag.

Puss.

Ps. Här får ni en bild på mig och Made också. :) Ds.



OBS! det här är inget särskilt superseriöst inlägg som hela sverige borde läsa, det är endast tillägnat min humörhöjare!