Vi älskar Dig Mamma."


Jag var på mammas grav idag. Det var jobbigare än jag någonsin trodde att det skulle vara. Trodde heller inte att jag skulle vilja ha någon med mig, men så fort jag kom dit känd ejag att jag saknade någon bredvid mig. Men det kändes skönt ändå. Att bara sitta där och gråta ut mot gravstenen, kyssa den, precis som om det vore hon. Det kändes lite som att hon var där, jag vet att hon var där, det vet ju alla, hon ligger fortfarande där i marken, livlös. Men när jag kysste och kramade om hennes gravsten, så kändes det som att det var hon. Åh, gud. Jag skulle ge allt för att få träffa henne igen. För att få krama henne. Pussa henne. Tänk om hon bara hade kommit till mig nu, och tröstat mig. Åh gud, varför skulle det hända mig? Jag klarar inte det här. Jag vill ha min mamma, jag behöver min mamma!